Bali

Artikel i GP

Artikel i GP 2001-03-11

Artikel i GP 2001-03-11

Hej alla som hittat hit från GP! Roligt att få besök och hoppas att ni finner de här sidorna intressanta och kanske ge er inspiration att göra som jag – åka till Bali och prova på att jobba ett tag!

Jag hade egentligen inga speciella förväntningar från början, bara att jag ville göra något annorlunda, bryta mönstret och få nya erfarenheter genom att jobba i ett annat land. Dessutom blev jag inspirerad av min syster som är aupair i USA. Hemma i Sverige jobbar jag på IHM Business School som data och nätverkstekniker och har varit inom företaget i snart 7 år.

Det var många tankar som kretsade i huvudet innan jag beslöt mig för att åka hit. Kan jag få tjänstledigt eller måste jag säga upp mig? Hyra ut lägenheten och vad göra med alla mina prylar och pinaler? Fixa med bilen. Förbereda föräldrar och kompisar och en massa annat praktiskt som t.ex. reseförsäkring, visum, biljett o.s.v. Annars var tajmingen väldigt bra. Vinterrusk hemma i Sverige, ingen sambo och inga barn. Skulle jag åka så skulle det bli nu.

Om Wakatobi, min nuvarande arbetsplats på andra sidan jordklotet, visste jag bara det som står på hemsidan och en del genom mailkorrespondens. Det som var överrenskommet var att jag betalade biljetten hit själv och att jag skulle ha klart för mig att det var en intervju jag åkte till… Det är ju svårt att veta om personkemin stämmer och att anställa någon på distans är ju inte helt utan risk. Jag kunde ju vara vilken galning som helst egentligen. Viss trygghet kände jag i att Henrik, som också kommer från Sverige, redan jobbade på Wakatobi så språket kunde ju från början inte vara något problem. Annars var väl min skolengelska lite stöpplig, men efter hand så lossnar tunghäftan. Och skulle jag inte fått jobbet så kände jag viss säkerhet i att jag är ganska hyfsad på datorer. Så jag skulle nog kunna fått tag på ett annat jobb på Bali. Jag är mycket tacksam mot IHM som gav mig tjänstledighet och det känns bra att kunna komma tillbaka till samma jobb efter min Baliresa.

Så nu är jag alltså en i The Wakatobi Divers. Jag jobbar på kontoret på Bali och vår Dive Resort ligger i sydöstra Sulawesi. Vi är mycket kända inom den här branschen för att vara begåvade med ett av världens finaste dykvatten om man vill se koraller och ovanliga arter som t.ex. pygmésjöhästar. Var och dök på ett rev här på Bali och Lorenz, som är vd på Wakatobi och har över 8000 dyk i bakfickan, sa att det vi såg av intresse på hela revet får plats på en kvadratmeter av Wakatobis rev. Och jag som tyckte dyket var helt fantastiskt…

Mina arbetsuppgifter är att pula med nätverket (vi har 8 burkar), fixa med databasen, import och export av data, webdesign, massmailing, annonser i tidningar och allt annat som går att göra framför ett tangentbord. I stort sett samma sak som jag arbetade med hemma i Sverige fast i en annan miljö. Och så såklart den här dagboken som blivit mycket mer än jag tänkt mig från början. Som synes på räknaren till höger (finns inte i denna version av bloggen), är sidan ganska välbesökt för att vara fylld med så här mycket nonsens. Givetvis är alla dagar inte lika händelserika som till exempel den 17 februari, men det finns nästan alltid något nytt att upptäcka. Att GP uppmärksammar min dagbok är ju förstås väldigt roligt och sporrar mig att delge mer av mina äventyr. Gör slag i saken och gör min sida till din startsida (verktyg, internetalternativ, använd befintlig), så hoppas jag kunna ge lite vårkänslor i förtid.

Pemendakan

Idag är det Pemendakan – en slags välkomstceremoni för det nya året tror jag. Jag, Renee, Inka, Wayan och hans son åkte till ett tempel utanför Denpasar. Eftersom det regnade igår på Kuningan, så var nog templen inte så välbesökta. De flesta tog förmodligen igen det idag så mycket folk som det var.

Det går bra för Yamaha...

Det går bra för Yamaha…

Wayan, vår chaufför, jag, Wayans son och Inka.

Wayan, vår chaufför, jag, Wayans son och Inka.

För att komma till templet fick vi gå genom den lilla byn full med försäljare till höger och vänster

Tempel och hinduer.

Tempel och hinduer.

Männen klär sig i vit kavaj och färggrann sarong. På huvudet bär de en vit duk. Kvinnorna har gul eller ljus överdel och sarong och bär ofta offergåvorna i en korg på huvudet.

Efter 2 timmars köande i solgass för att komma in i templet och 40 minuters böneakt var vi ganska möra.

Det finns ingen hejd på hur folk tar sig till och från ceremonierna

Det finns ingen hejd på hur folk tar sig till och från ceremonierna

, ,

By  -      


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *